Berättelse
På Aalto-universitetets campus uppstår vardagskvalitet ofta ur små ting. Ur att det vid entrén finns en plats där man kan vänta på en vän, läsa några sidor eller hämta andan efter en föreläsning. För det behovet ville man ha vilbänkar som tål tid, slitage och väder, och som ser ut att tillhöra arkitekturen snarare än att vara lösa möbler.
Materialvalet föll på Hiils Kelo-yta och bred planka. Bänkens sits består av flera 45×195 mm plankor: dimensionen ger stadga och en lugn rytm, och den breda ytan gör sittandet behagligt utan dynor eller separata konstruktioner. Hiils Kelo är förkolnad, borstad och oljad, och oljan har tillsatts grått tonpigment. Resultatet är en yta som från första stund är dämpad och stadsmässig, men som ändå bevarar det brända träets känsla och levande textur.
Kelo utvecklar med tiden en vacker silvergrå patina, särskilt utomhus där ljus och väder gör sitt. Det viktiga är att patinan inte tar bort det förkolnade träets estetik. Den förskjuter den bara i en mjukare, naturligare riktning. Ytan läser sig fortfarande som eldberörd, men allt mer sammansmält med sin omgivning.
Konstruktionsmässigt är samspelet mellan stål och förkolnat trä en intressant del. Stålstommen ger bänken den robusthet som krävs i offentlig miljö och ger samtidigt träet rollen som huvudmaterial. Stålet svarar för bärigheten. Synliga bultförband och ändplåtar gör konstruktionen ärlig och tydlig.
Visuellt fungerar helheten, eftersom råstål och förkolnat trä talar samma språk. Båda är material som ska leva och åldras med värdighet.
Produkter
I projektet användes bred och tjock Kelo-planka.